idacupcake

Det här med att vara snäll mot andra människor är underskattat. Vad har hänt med dagens samhälle där man inte drar sig för att svika och ljuga mot människor? Människor man kanske till och med sagt till att man älskade. Varför känns det som att man tror att man kan komma undan, helskinnad och skonad om man beter sig som ett svin mot andra? Så borde det inte vara. Att ljuga för en annan människa är nog det värsta man kan göra. Och då menar jag inte någon vit lögn om att kompisens tröja var snygg fast den skulle passat bättre i papperskorgen. Jag menar när man låtsas finnas där för någon, låtsas bry sig om någon. Och sen sviker. Man bygger upp ett självförtroende hos en annan människa genom komplimanger och löften om att "vi två, vi kommer hålla för evigt", och sedan, när man har den människans hjärta i sin hand, då slänger man det i asfalten och stampar på det. Och känslan av att någon gjort så mot en själv är förjävlig. Tro mig.