Skit
Jag har så många meningar i mitt huvud som jag vill knappra ner i denna blogg, men varje gång ångrar jag mig inna jag trycker på Spara & publicera. Dumma mig. Det här är ingen privat dagbok. Ni är ändå hyfsat många som läser vad jag skriver, och jag har ingen aning om vilka ni är.
Av egna erfarenheter har jag märkt att det är bäst att inte lämna ut så mycket i bloggen, annars kan man få någon äcklig anonym människa efter sig. And let's just say that it would not be good for me, not again.
Jag har märkt att jag börjat tro sämre om folk. Förut struntade jag i ondska, och lät det studsa bort när det träffade mig, och lämna mig oberörd. Nu tar jag åt mig, nu vill jag ge tillbaka. "Ida, du måste lära dig att kalla någon för en skit ibland om de förtjänar det" precis som min psykriatier sa.
Men ändå vågar jag inte. Blä.
Av egna erfarenheter har jag märkt att det är bäst att inte lämna ut så mycket i bloggen, annars kan man få någon äcklig anonym människa efter sig. And let's just say that it would not be good for me, not again.
Jag har märkt att jag börjat tro sämre om folk. Förut struntade jag i ondska, och lät det studsa bort när det träffade mig, och lämna mig oberörd. Nu tar jag åt mig, nu vill jag ge tillbaka. "Ida, du måste lära dig att kalla någon för en skit ibland om de förtjänar det" precis som min psykriatier sa.
Men ändå vågar jag inte. Blä.
Kommentarer
Trackback
