London + Dag 11
Tänkte att jag kunder berätta lite om London nu när jag ligger nerbäddad i min egna säng och känner hur ögonlocken strejkar efter att ha varit vaken sedan 03.00. Det allra bästa med resan var att jag spenderade den med underbara Towe! Vi har alltid så sjukt kul tillsammans, och även fast vi inte har känt varandra länge alls så känns det snarare som minst 10 år. Vi shoppade galet, gick runt galet mycket och såg alla fina och mysiga kvarter, vi fikade galet mycket vilket var otroligt gott, vi skrattade och letade efter buss 94 (den jäveln) i typ en timme, vi festade galet och träffade galet sköna människor (chopchop, charlie, roooy, dörrvakten, drinkköparN och många fler). Vi gjorde allt och lite till av tiden vilket blev otroligt bra.
Jag har alltid älskat London och nu är jag bara ännu mer kär! Det är där jag ska bo, där eller i USA, det får vi se när jag varit i LA och NY. Men man kan säga som så att London har allt. Allt ifrån det pulserande city-livet till de mysiga kvarteren i tegelsten. Allt ihoprört med en underbar engelsk accént och sjukt trevliga människor. I Stockholm är det så väldigt ytligt. Hänger du inte på Stureplan 24/7 finns du inte. Så är det inte i London, där är alla överallt, och allt är accepterat. (samtidigt som universityutbildningarna är grymma och du kan tjäna sjukt med pengar utan att behöva donera hälften av din lön till de arbetslösa..).
London är den stad jag vill spendera mitt liv i helt enkelt, cause it's fucking awesome.
DAG 11 - Något jag oroar mig för
Nu när vi ändå är inne på ämnet så oroar jag mig alltid för att saker och ting kanske inte blir som jag tänkt mig. Att jag kanske inte kommer in på ett college/university jag vill gå på eller något sådant. Jag har så stora planer för mig själv och jag vet att jag kommer lyckas, men ibland oroar jag mig för att det kanske inte kommer hända, men då stöter jag bort den tanken och fokuserar framåt!
Jag har alltid älskat London och nu är jag bara ännu mer kär! Det är där jag ska bo, där eller i USA, det får vi se när jag varit i LA och NY. Men man kan säga som så att London har allt. Allt ifrån det pulserande city-livet till de mysiga kvarteren i tegelsten. Allt ihoprört med en underbar engelsk accént och sjukt trevliga människor. I Stockholm är det så väldigt ytligt. Hänger du inte på Stureplan 24/7 finns du inte. Så är det inte i London, där är alla överallt, och allt är accepterat. (samtidigt som universityutbildningarna är grymma och du kan tjäna sjukt med pengar utan att behöva donera hälften av din lön till de arbetslösa..).
London är den stad jag vill spendera mitt liv i helt enkelt, cause it's fucking awesome.
DAG 11 - Något jag oroar mig för
Nu när vi ändå är inne på ämnet så oroar jag mig alltid för att saker och ting kanske inte blir som jag tänkt mig. Att jag kanske inte kommer in på ett college/university jag vill gå på eller något sådant. Jag har så stora planer för mig själv och jag vet att jag kommer lyckas, men ibland oroar jag mig för att det kanske inte kommer hända, men då stöter jag bort den tanken och fokuserar framåt!
Kommentarer
Trackback
