idacupcake

Freedag!



Kom ihåg det tjejer.. sura och bittra människor är det osexigaste som finns! ;)

Pratar med Johanna om ytterst viktiga saker, hehe. Har precis gjort spanskan, så nu är jag nöjd med dagens plugg. MUF-mötet var mycket trevligt, vi pratatde dels om hur MUF Stockholm ska profilera sig i framtiden, vilka frågor vi kan driva och hur vi ska värva fler medlemmar i förorten.

Nu är jag supertrött. Imorgon blir det skola 08.00-16.05, mysigt! ;)



Random bild.

Min portfölj gick ner med 0,23% idag. Det är läskigt faktiskt, när det går bra för mina aktier, är jag på bra humör, och dom dagar när börsen går dåligt är jag alltid på dåligt humör! random.

Kollade igenom webcam-albumet. Det finns så sjukt mycket bilder och jag minns dom allihop som igår. Alla känslor jag kände när jag tog en viss bild. Jag älskar att fota, att fånga minnen förevigt på bild. Dock kan inte en webcam göra det lika fint som min Canon EOS 1000D, när man får en riktigt bra bild med den blir jag så jäkla nöjd. Tror jag fått lite av farfars foto-lover gener i mig, hehe.

Nu ska jag fortsätta plugga. Rolig chey.

I can feel you in the raising tide
Can you feel me by the fire side

From the moonlight
Through the cherry trees
Open the roof and take in the view
Cuz you’re my sweetest dream
Come true

Colour the dusk, deep navy blue
And try to be brave
Cause I’ll be right beside you
There’s a world so high
Hold out your hands
And you can go anywhere
So reach for the stars
Cause I’ll be waiting up there
And you can finally fly
Cause you’ll be lighter than air

Colour the dusk, deep navy blue
And try to be brave
Cause I’ll be right beside you
There’s a world so high
Hold out your hands
And you can go anywhere
So reach for the stars
Cause I’ll be waiting up there
And you can finally fly
Cause you’ll be lighter than air

så bra låt

Lisa Högkil alltså. Måste bara säga det här... jag älskar dig! Vi passar så bra ihop, galetgalet! Satt och pratade till stängningsdags på Baresso om allt. Det blir alltid flippat när vi gör något tillsammans, men jag älskar det. Tack för att du finns älskling. Utan dig inget mig. Och jag diggar vår plan inför helgen, he-he.

Nä, vi har känt varandra i lite mer än ett år nu, och även fast det har funnits tider då vi varit allt annat än sams så betyder du så otroligt mycket för mig. Ville bara säga det :)



Snygging-93_sexygirl@hotmail om ni undrar ;)

I was the one who fell in this game
Then you took me away from you

All you still want is a physical thing?
But you've taken enough from me

I can hear your thoughts 
Like footsteps in the dark 
The pain stirs in your voice 
Cuts like daggers to my heart 

Kollar på Family guy nästan varje dag, så jävla bra.



!

mh-mh :)

Tänkarposé.

Sitter och tänker samtidigt som jag skriver på mitt PM om rättegångars psykiska påverkan på människan. Kommer liksom av mig och tänker på förhållandens psykiska påverkan på människan, eller varför inte bara säga kärleken. Kan man bli så sårad att det inte längre fungerar att vara med någon? Ja, det är klart, men hur länge ska den känslan finnas där? Och varför låter i oss påverkas i så hög grad av alla misstag man gör i ett förhållande? För att kärleken är det som betyder mest för människan? Jag tror det. Kärleken är vår enda anledning till att vi går upp på morgonen. Och nu menar jag alla sorters kärlek, syskonkärlek, mammakärlek, kompiskärlek, pappakärlek eller kärlekkärleken. För vad händer egentligen när den där kärleken med stort K svinker dig? rispar ett skrapsår på ditt hjärta som inte riktigt läker? När mår man egenligen bra och kan gå vidare efter en sådan händelse? Någon som vet?
Känner att det blev många obesvarade frågor, för jag har själv ingen aning. Kanske är det så att man får fortsätta, dag för dag och berarbeta tanken över att det inte blev som du trodde. Hur svårt det än kan vara.

Visst vore det härligt om man kunde se in i framtiden och bara få se en glimps av att man inte kommer vara ensam? Då skulle jag pusta ut, bokstavligt talat.

Ibland har jag svårt att hitta mig själv. Bland läxor, skola, kompisar, mat, mobiltelefon, kläder, familj, stress, politik. Vart tog jag vägen i röran? Vart tog mitt förflutna vägen? Vänner ifrån högstadiet, asgarv i AFs korridorer som alltid slutade med att man låg på golvet och vred sig av skratt, ren lycka i Berlin med 9E, sammanhållningen, "vi kommer alltid vara vänner förevigt". Eller tiden då dagens största problem vad vilken frukt du skulle ta med dig till skolan, och den enda manliga pussen som existerade var den ifrån pappa på kvällen. Vart finns det nu? Är jag fortfarande samma Ida som jag var för fem år sen, i sjuan på AF. Då utseende inte var allt, pressen på att ständigt göra något som intresserar andra inte fanns, utan att vara hemma själv en fredag och äta chips var riktigt nice. Och håret som var blont och fult, med en del utväxt och ett par finnar i ansiktet, men det gjorde inget.
Jag har format mig efter världen och min omgivning. Jag är snäll, trevlig, bryr mig alltid för mycket, litar inte på så många och vill helst ge alla en andra chans. Men ibland går det inte, för jag kan inte alltid vara så jäkla snäll mot allt och alla, ibland skiter jag i att ge någon en andra chans, för min skull. Och då känns det såhär. Misslyckat.

Look at the picture. Stop thinking, just live. Let go of the past, and look forward. Realize that almost everything you do will have an impact on your future. So be happy, love life and connect with people instead of disliking them.

Jag blir otroligt provocerad av bittra människor.
Människor som klagar och skirver skit om folk dom inte känner och alltså inte vet ett dugg om. Människor som tror att dom vet allt om andra. Bara för att den människan lyckats. Kanske tjänat mycket pengar eller klär sig sjukt snyggt.

J-Ä-V-L-A J-A-N-T-E-L-A-G.

I hate it.

La fiesta de cangrejos heter vår spanskaläxa. Alltså att skriva 100 ord om kräftskivor. Que? Vad finns det mer att skriva än att man äter kräftor och dricker vodka? Hehe. I alla fall, golfen gick NICE. Spelade med Veronica och vi pratade om en del skoj saker.

Nu ska jag sova, och drömma om skor. Mh-mh.